Dreams can come true kap 2

Jag vakna av alarmet på min Iphone. Jag gick in till min walk in closet och tog på mig något enkel. Jag tog även min longboard. Sen gick jag ut och hämta en skolväska som låg på rummet. Jag la ner min Iphone och hörlurar i väskan och gick ut från rummet ner till köket där Liam hade fixat frukost. Jag la ner långboarden och väskan bredvid bordet sen satte mig framför han och tog flingor och fil.
- Where is the school. Fråga jag
- If you just walk forward at left then you will see it. Sa han och tog en bit av sin macka. När vi hade ätit upp plocka vi undan maten. Det hade varit ganska stelt vi hade inte pratat mer men jag vill inte lära känna någon än då så. Jag tog longboarden och gick ut till hallen och tog på mig ytterkläder med Liam.
- Here. Mumla han och gav mig ett par nycklar som jag tog ner i fickan och jag tog upp mina hörlurar och iphone och satte igång demi lovato give your heart a break sen gick jag ut och satten ner min longboard. Det var inte så jobbigt att åka till skolan fast jag hade väska det var ju en ryggväska. Jag åkte rätt så fort folk gav mig sura blickar det var ju ändå i London så rätt så många folk var där ju. Det var enkelt att hitta skolan. Jag åkte in på skolan jag brydde mig inte om att man inte fick åka. Det var rätt så liten skola bara två våningar vilket är bra. Jag åkte runt på första våningen och leta efter rektorns kontor medans alla stirra på mig. Tillslut hitta jag dörren så jag stanna och tog upp longboarden och knacka på dörren.
- Come in! Skrek han.
Jag gick in till kontoret. Det såg ut som vilket kontor som med skrivbord och hela rubbet. Jag satte mig ner framför skrivbordet.

 

Jag har fått nycklar, böcker och shema. Just nu stog jag och la in alla böcker utom matte som jag ska ha nu varför matte jag hatar matte det är det värsta ämnet som finns. Jag börja åka på min longboard till matte salen som ligger på nedervåningen som mitt skåp. Jag stanna framför dörren och knacka. Läraren öppna dörren och jag gick in han satte sig på sitt skrivbord och peka på en plats längst in i hörnet bredvid Liam. Jag slapp i alla fall sitta bredvid någon störig kille eller fjortis. Minuterna gick jag hade fastnat på ett tal jag vet inte hur jag ska räkna ut det jag vill inte fråga läraren då kommer säkert någon omogen skitunge kommentera. Jag rynka pannan och försökte klura ut det men det var ju omöjligt.
-Do you need help? Viska Liam han hade väl sett mitt irriterande ansiktuttryck.
- No. Mumla jag fast jag behövde hjälp jag ville inte att han skulle tro att jag var efterbliven eller något. Efter en stund eller snarare en halvtimme hade jag klarat det. Det ringde in i klockan och läraren sa att han ville se hur mycket vi har gjort. Great. Jag ställde mig i kön längst bak som hade bildas med mitt skrynkliga papper som det hade blivit efter alla gånger jag hade suddat. Det gick fort för alla. Snille klass. Jag kom fram till läraren som var säkert 40 år och gav han mitt papper han titta fundersam han såg hur många gånger jag suddat och hur många gånger jag gjort om uppgifterna eller dem tre jag hade hunnit med.
- I think you need some help in math. Sa han och titta seriöst på mig. Jag skaka bara på huvudet jag ville inte bli speciell behandlad
- Well I think that. So you goin to have a student who will help you I tell you tommorow who it will be. Sa han sträng och räcket ut pappret till mig jag sucka högt och gick där ifrån. Jävla skit skola ännu fler främlingar åh.

 

Morgon hade gått ganska fort jag hade bara blivit tillsagd en gång pågrund av att jag åkte på longboarden. Just nu stog jag och kolla efter ett ensamt bord som jag kunde sitta och äta på. Plötsligt går tre killar förbi mig men den sista killen med randig tröja han stannar och slänger upp brickan på min tröja så jag får maten över min vita tröja. Jag tar ner longboarden och åker där ifrån och hem. När jag kommer hem slänger jag av skorna och min jacka och springer uppför trappan in till min garderob. Jag sätter mig mot en väggen och tar gitarren och börjar spela på taylor swift mean den låten har alltid muntrat upp mig. När jag spelat klart reser jag upp och tar pappas t-shirt ur en hängare som jag har hängt upp den på och sätter mig mot väggen igen. Jag börja gråta hysteriskt jag kan inte stoppa det jag saknar han så mycket. Jag tryckte tröjan mot min famn, jag skaka så mycket jag grät.
- Pappa. Snyfta jag fram.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej igen om det är någon som läser äns men om det är det så tack :) jag vet det är dålig stavning ska bättra mig och blablabla men killarna kommer mer och mer in om ni inte har fattat det än så handlar denn fanficen om då one direction fast inte kända one direction.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0