dreamscancometrueff

Jag gick igenom korridoren hopp om att inte bli slagen eller kallad fula ord. När jag kom fram till skåpet slängde jag in böckerna. Jag åkte hem på min longboard och gjorde några trix på vägen. Jag drog ner handtaget och öppna dörren och smällde igen den. Jag tog av mig jackan och skorna. Jag skulle precis gå upp för trappan när mamma skrek från köket.
- Isabella kom.
Jag sucka högt och gick in till köket och satte mig framför mamma.
- Vad vill du? Sa jag irriterat men jag var ganska förvånad över att hon inte var full. Hon brukar inte ens snacka med mig längre.
- Jag kan inte ta hand om dig längre.
- Va? Jag förstod inte alls, jag vet att hon inte klarar av att ta hand om mig, men det har gått ett år så varför tar hon upp det nu?.
- Du ska bo hos en familj i London, du åker nästa vecka vare sig du vill eller inte. Sa hon bestämt, min mamma var det inte lönt att diskutera med men London hon är ju inte riktigt klok ju.
- Nej men pappas grav då den är ju här i stockholm då kan jag inte prata med han. Sa jag helt förskräckt jag kan aldrig hälsa på pappas grav igen.Jag åker ju till pappas grav varge dag och pratar med han. Jävla chärring.
- Sluta med det tramset nu gå och packa med dig.
- Du är ju inte riktigt klok skickar mig till London hos främlingar, fan ta dig. Skrek jag med tårar i ögonen och sprang ut i hallen och tog mina skor och min longboard. Jag åkte så snabbt till graven jag kunde. När jag kom fram till graven slängde jag longboarden på asfalten och öppna grinden jag satte mig framför graven och börja gråta som aldrig förr.
- Pappa jag ska flytta till London, jag vill inte lämna dig men jag måste, jag lovar jag kommer aldrig någonsin glömma dig, jag älskar dig. Viska jag till graven.

1 vecka senare

Jag stod utanför huset med min resväska i handen. Mamma stod bredvig mig och kolla förtvivlat på sin armklocka. Jag slår vad att hon längtar tills jag åker här ifrån. När pappa dog förra året sluta hon bry sig om mig och börja dricka. Jag har på mig en vit t-shirt och ett par väldigt slitna jeans på mig. Det är början av hösten så jag hade även på mig en jacka som är svart. Jag hatar hösten fast jag hatar ju allt så det är ju inge nstor förvåning. Plötsligt från ingenstans kändes det som kom taxin. Mamma gav mig en snabb kram och gick sedan snabbt in i huset. Pfft.. pattestiskt. Jag lyfte upp min resväska och la in den i taxin bredvid mig den är inte alls stor för jsg hsr inte många kläder jag hatar att shoppa och alla såna där tjejiga grejer. Han börja köra sakta men säkert mot arlanda. Jag fällde några tårar när han körde förbi kyrkan där pappa är. Hejdå stockholm, hejdå patetiska mamma och framför allt hejdå pappa tänkte jag för mig själv. När jag hade kommit fram betala jag taxichauförren och stuckit in till arlanda och hämta ut biljetter till mitt flyg. Efter ett tag ropa dem ut det flyget jag skulle åka med, jag sprang till min gate och hann precis med.

Resan hade gått bra. Jag hade bara lyssnat på musik och deppat hela tiden men nu är jag här i london åh varför jag. Jag gick ut från flygplatsen och satte mig på en bänk och vänta på min så kallad nya familj skulle kom. Jag börja öppna resväska och tog upp min nerpressad longboard och sen stängde resväska.
- Hello are you Isabella. Fråga en medelåldrig kvinna på 30 års åldern hon har brunt hår med gröna ögon. Hon har bara vanliga jeans och en sort vit tunika. Jag nicka svagt och följde efter henne till bilen. Bakom ratten satt en man i samma ålder och samma hårfärg fast bruna ögon.

När vi hade kommit fram hade jag hälsat på Liam deras son som var sjutton som jag. Efter hade han vissat mitt rum. Nu stog jag helt chockad i rummet. Det är svart och vitt rum med en dubbelsäng i mitte och ett skrivbord mot vänstra väggen och andra sidan fanns det två dörrar. Jag öppna ena dörren och där var ett badrum i andra var det walk in closet och i walk in closeten fanns där en gitarr i ett frudal jag gick sakta in den låg längs in. Jag öppna fudralet det var en svart gittarr som var helt underbar jag kände på strängarna och det kom juvlig melodi i mina öron. Jag gick tillbaka till rummet och tog min longboard och la in den i garderoben och sen börja jag hänga upp dem kläderna jag har tagit med mig det var inte mycket men jag har inte mycket kläder. Jag hängde även upp pappas T-shirt som jag hade tagit med. När jag var klar med det tog jag upp albumet och häftmassan som jag hade tagit med mig. Jag tog ut alla bilder och gjorde ett stort collage där sängen stog. Nu fanns det bara massa bilder på mig och pappa på den väggen. Nu är jag trött jag gick in i garderoben och tog på mig min pyjamas sen la jag mig i sängen som är otrolig sjön. Imorgon är det skola jag är förbered på att bli mobbad som vanligt men jag försökte att inte tänka på det. Jag ställde min Iphone på alarm så jag vaknar imorgon fast jag inte vill men måste.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tja det här min novell mobba inte mig för 1, det är min första novell typ. 2. jag är sååå odatakunnig man kan bli men men jag tror att det kommer gå bra. Jag heter Paulina men kallas för palle jag vet ointressan fakta :)
ps: har inte orkat kolla stavningen så det kan finnas stavfel :)