dreamscancometrueff

Liams perspektiv

Jag hade sett Isabella åka ut från skolan efter idioten Louis hade slängt mat över henne bara för att imponera på andra patetiskt. Jag och harry satt vi ett runt matbord där vi satt och eller ja vi hade redan ätit upp maten men vi hade inget annat göra.
- Ithink I go home know and look after her. Sa jag oroligt.
- Liam, you don´t know her. Sa Harry förvirrad.
- She´s one off my family now and I protect my family. Sa jag och reste mig upp jag gick och slängde resterna av min mat sen börja jag gå hemåt.

 

Jag hängde upp mina ytter kläder och sprang upp för trappan. När jag kom in till Isabellas sovrum såg jag ett stort collage på en av väggarna jag gissar på att det är på hon och hennes pappa. Jag hörde hur någon börja gråta från ena dörren.
- Pappa. Sa hon jag vet inte vad det betyder. Jag öppna försiktigt dörren. Hon sitter mot en vägg och håller starkt i en T-shirt. Hon skakar så mycket hon gråter jag tycker så synd om henne.
- Isabella. Sa jag och satte mig bredvid henne hon titta upp mot mig sen tryckte hon ner sitt ansiktei tröjan.
- Leave me alone. Sa hon tyst mellan snyftningar jag la min arm om henne och försökte få henne att sluta skaka. Hon la sitt huvud på min bröstkorg och grät ut.
- schhh it´s gonna be okay. Sa jag tröstande.
- No everything was my fault. Sa hon jag förstod inte vad hon mena jag ställde mig upp och sträckte ut min hand.
- Let´s see a movie. Sa jag hon ställde sig upp utan att ta emot min hand men hon log svagt. Vi gick ner till vardags rummet och jag satte igång Growns up. Hon hade satt sig ner i soffan. Jag gick och hämta en filt i hallen sen gick jag tillbaka och gav henne den hon log tacksamt. Jag satte mig bredvid henne. Hon titta tomt på tvn jag vet att hon inte kollar på tvn.
- Why are you saying that it´s your fault? Fråga jag henne. Hon vände huvudet mot mig och kolla underligt på mig.
- Why do you care? Fråga hon mig.
- Couse your in my family and I protect my family, now answer my question.
- My dad died a year ago in a car accident I was in the car when it happened. I wanted to go too the mal to buy a new longboard. If I didn´t wan´t that stupid longboard he had live today.
- That´s not true. Sa jag tröstande. Varför tror hon att det är hennes fel?
- It is. Sa hon jag såg några tårar falla ner för hennes kinder. Jag tog in henne i min famn så hon kunde gråta ut igen.
- I will be here for you sis. Viska jag i hennes öra. Jag kände hur hon log mot mitt bröst.

 

Tillslut hade hon somnat jag hade burit upp henne till hennes säng. Mamma och pappa har åkt på en affärs resa i två dagar så dem hade vi inte sett dem åkte imorse jag glömde att berätta för henne men jag tror vi klarar oss utan mamma och pappa i två dagar. Jag lovar om någon skadar henne ska jag skada den personen nu är hon min syster och kommer alltid att vara. Strax somna jag i en djup sömn.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt för en kort del men ville sluta detta kapitlet så och jag är trött så god natt glöm INTE att äta morötter :)

Jag vakna av alarmet på min Iphone. Jag gick in till min walk in closet och tog på mig något enkel. Jag tog även min longboard. Sen gick jag ut och hämta en skolväska som låg på rummet. Jag la ner min Iphone och hörlurar i väskan och gick ut från rummet ner till köket där Liam hade fixat frukost. Jag la ner långboarden och väskan bredvid bordet sen satte mig framför han och tog flingor och fil.
- Where is the school. Fråga jag
- If you just walk forward at left then you will see it. Sa han och tog en bit av sin macka. När vi hade ätit upp plocka vi undan maten. Det hade varit ganska stelt vi hade inte pratat mer men jag vill inte lära känna någon än då så. Jag tog longboarden och gick ut till hallen och tog på mig ytterkläder med Liam.
- Here. Mumla han och gav mig ett par nycklar som jag tog ner i fickan och jag tog upp mina hörlurar och iphone och satte igång demi lovato give your heart a break sen gick jag ut och satten ner min longboard. Det var inte så jobbigt att åka till skolan fast jag hade väska det var ju en ryggväska. Jag åkte rätt så fort folk gav mig sura blickar det var ju ändå i London så rätt så många folk var där ju. Det var enkelt att hitta skolan. Jag åkte in på skolan jag brydde mig inte om att man inte fick åka. Det var rätt så liten skola bara två våningar vilket är bra. Jag åkte runt på första våningen och leta efter rektorns kontor medans alla stirra på mig. Tillslut hitta jag dörren så jag stanna och tog upp longboarden och knacka på dörren.
- Come in! Skrek han.
Jag gick in till kontoret. Det såg ut som vilket kontor som med skrivbord och hela rubbet. Jag satte mig ner framför skrivbordet.

 

Jag har fått nycklar, böcker och shema. Just nu stog jag och la in alla böcker utom matte som jag ska ha nu varför matte jag hatar matte det är det värsta ämnet som finns. Jag börja åka på min longboard till matte salen som ligger på nedervåningen som mitt skåp. Jag stanna framför dörren och knacka. Läraren öppna dörren och jag gick in han satte sig på sitt skrivbord och peka på en plats längst in i hörnet bredvid Liam. Jag slapp i alla fall sitta bredvid någon störig kille eller fjortis. Minuterna gick jag hade fastnat på ett tal jag vet inte hur jag ska räkna ut det jag vill inte fråga läraren då kommer säkert någon omogen skitunge kommentera. Jag rynka pannan och försökte klura ut det men det var ju omöjligt.
-Do you need help? Viska Liam han hade väl sett mitt irriterande ansiktuttryck.
- No. Mumla jag fast jag behövde hjälp jag ville inte att han skulle tro att jag var efterbliven eller något. Efter en stund eller snarare en halvtimme hade jag klarat det. Det ringde in i klockan och läraren sa att han ville se hur mycket vi har gjort. Great. Jag ställde mig i kön längst bak som hade bildas med mitt skrynkliga papper som det hade blivit efter alla gånger jag hade suddat. Det gick fort för alla. Snille klass. Jag kom fram till läraren som var säkert 40 år och gav han mitt papper han titta fundersam han såg hur många gånger jag suddat och hur många gånger jag gjort om uppgifterna eller dem tre jag hade hunnit med.
- I think you need some help in math. Sa han och titta seriöst på mig. Jag skaka bara på huvudet jag ville inte bli speciell behandlad
- Well I think that. So you goin to have a student who will help you I tell you tommorow who it will be. Sa han sträng och räcket ut pappret till mig jag sucka högt och gick där ifrån. Jävla skit skola ännu fler främlingar åh.

 

Morgon hade gått ganska fort jag hade bara blivit tillsagd en gång pågrund av att jag åkte på longboarden. Just nu stog jag och kolla efter ett ensamt bord som jag kunde sitta och äta på. Plötsligt går tre killar förbi mig men den sista killen med randig tröja han stannar och slänger upp brickan på min tröja så jag får maten över min vita tröja. Jag tar ner longboarden och åker där ifrån och hem. När jag kommer hem slänger jag av skorna och min jacka och springer uppför trappan in till min garderob. Jag sätter mig mot en väggen och tar gitarren och börjar spela på taylor swift mean den låten har alltid muntrat upp mig. När jag spelat klart reser jag upp och tar pappas t-shirt ur en hängare som jag har hängt upp den på och sätter mig mot väggen igen. Jag börja gråta hysteriskt jag kan inte stoppa det jag saknar han så mycket. Jag tryckte tröjan mot min famn, jag skaka så mycket jag grät.
- Pappa. Snyfta jag fram.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej igen om det är någon som läser äns men om det är det så tack :) jag vet det är dålig stavning ska bättra mig och blablabla men killarna kommer mer och mer in om ni inte har fattat det än så handlar denn fanficen om då one direction fast inte kända one direction.

Namn: Isabella
Hår: brunt midje långt hår.
Längd: 1,70
Ålder: 17 år
Stil: pojkflicka
Personlighet: Försöker spela kaxig men är svag.

ps: om det är något ni undra är det bara att kommentera :)

Jag gick igenom korridoren hopp om att inte bli slagen eller kallad fula ord. När jag kom fram till skåpet slängde jag in böckerna. Jag åkte hem på min longboard och gjorde några trix på vägen. Jag drog ner handtaget och öppna dörren och smällde igen den. Jag tog av mig jackan och skorna. Jag skulle precis gå upp för trappan när mamma skrek från köket.
- Isabella kom.
Jag sucka högt och gick in till köket och satte mig framför mamma.
- Vad vill du? Sa jag irriterat men jag var ganska förvånad över att hon inte var full. Hon brukar inte ens snacka med mig längre.
- Jag kan inte ta hand om dig längre.
- Va? Jag förstod inte alls, jag vet att hon inte klarar av att ta hand om mig, men det har gått ett år så varför tar hon upp det nu?.
- Du ska bo hos en familj i London, du åker nästa vecka vare sig du vill eller inte. Sa hon bestämt, min mamma var det inte lönt att diskutera med men London hon är ju inte riktigt klok ju.
- Nej men pappas grav då den är ju här i stockholm då kan jag inte prata med han. Sa jag helt förskräckt jag kan aldrig hälsa på pappas grav igen.Jag åker ju till pappas grav varge dag och pratar med han. Jävla chärring.
- Sluta med det tramset nu gå och packa med dig.
- Du är ju inte riktigt klok skickar mig till London hos främlingar, fan ta dig. Skrek jag med tårar i ögonen och sprang ut i hallen och tog mina skor och min longboard. Jag åkte så snabbt till graven jag kunde. När jag kom fram till graven slängde jag longboarden på asfalten och öppna grinden jag satte mig framför graven och börja gråta som aldrig förr.
- Pappa jag ska flytta till London, jag vill inte lämna dig men jag måste, jag lovar jag kommer aldrig någonsin glömma dig, jag älskar dig. Viska jag till graven.

1 vecka senare

Jag stod utanför huset med min resväska i handen. Mamma stod bredvig mig och kolla förtvivlat på sin armklocka. Jag slår vad att hon längtar tills jag åker här ifrån. När pappa dog förra året sluta hon bry sig om mig och börja dricka. Jag har på mig en vit t-shirt och ett par väldigt slitna jeans på mig. Det är början av hösten så jag hade även på mig en jacka som är svart. Jag hatar hösten fast jag hatar ju allt så det är ju inge nstor förvåning. Plötsligt från ingenstans kändes det som kom taxin. Mamma gav mig en snabb kram och gick sedan snabbt in i huset. Pfft.. pattestiskt. Jag lyfte upp min resväska och la in den i taxin bredvid mig den är inte alls stor för jsg hsr inte många kläder jag hatar att shoppa och alla såna där tjejiga grejer. Han börja köra sakta men säkert mot arlanda. Jag fällde några tårar när han körde förbi kyrkan där pappa är. Hejdå stockholm, hejdå patetiska mamma och framför allt hejdå pappa tänkte jag för mig själv. När jag hade kommit fram betala jag taxichauförren och stuckit in till arlanda och hämta ut biljetter till mitt flyg. Efter ett tag ropa dem ut det flyget jag skulle åka med, jag sprang till min gate och hann precis med.

Resan hade gått bra. Jag hade bara lyssnat på musik och deppat hela tiden men nu är jag här i london åh varför jag. Jag gick ut från flygplatsen och satte mig på en bänk och vänta på min så kallad nya familj skulle kom. Jag börja öppna resväska och tog upp min nerpressad longboard och sen stängde resväska.
- Hello are you Isabella. Fråga en medelåldrig kvinna på 30 års åldern hon har brunt hår med gröna ögon. Hon har bara vanliga jeans och en sort vit tunika. Jag nicka svagt och följde efter henne till bilen. Bakom ratten satt en man i samma ålder och samma hårfärg fast bruna ögon.

När vi hade kommit fram hade jag hälsat på Liam deras son som var sjutton som jag. Efter hade han vissat mitt rum. Nu stog jag helt chockad i rummet. Det är svart och vitt rum med en dubbelsäng i mitte och ett skrivbord mot vänstra väggen och andra sidan fanns det två dörrar. Jag öppna ena dörren och där var ett badrum i andra var det walk in closet och i walk in closeten fanns där en gitarr i ett frudal jag gick sakta in den låg längs in. Jag öppna fudralet det var en svart gittarr som var helt underbar jag kände på strängarna och det kom juvlig melodi i mina öron. Jag gick tillbaka till rummet och tog min longboard och la in den i garderoben och sen börja jag hänga upp dem kläderna jag har tagit med mig det var inte mycket men jag har inte mycket kläder. Jag hängde även upp pappas T-shirt som jag hade tagit med. När jag var klar med det tog jag upp albumet och häftmassan som jag hade tagit med mig. Jag tog ut alla bilder och gjorde ett stort collage där sängen stog. Nu fanns det bara massa bilder på mig och pappa på den väggen. Nu är jag trött jag gick in i garderoben och tog på mig min pyjamas sen la jag mig i sängen som är otrolig sjön. Imorgon är det skola jag är förbered på att bli mobbad som vanligt men jag försökte att inte tänka på det. Jag ställde min Iphone på alarm så jag vaknar imorgon fast jag inte vill men måste.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tja det här min novell mobba inte mig för 1, det är min första novell typ. 2. jag är sååå odatakunnig man kan bli men men jag tror att det kommer gå bra. Jag heter Paulina men kallas för palle jag vet ointressan fakta :)
ps: har inte orkat kolla stavningen så det kan finnas stavfel :)